Plagiathysteri

Det blev ju ett väldigt liv om den här historien. En kockgubbe anklagar en kocktant för att ha plagierat lite text. Det tycks hon ju utan snack ha gjort, och med dagens upphovsrättspolicy är det ju inte konstigt att guben startar ett rabalder utan dess like för att krama ur mesta möjliga skadestånd, publicitet och sympati ur incidenten. "Det här är allvarligt", "det grövsta jag sett på länge", "jag höll på att spy". Han är även mån om att framhålla att han minsann "behärskar det italienska språket". Jaha?

Nu är det ju kokböcker det handlar om, men det var inga recept som hade plagierats, bara flufftext. Hade det inte varit värre om tanten stulit recept? Nej, där lägger sig inte upphovsrättsivrarna i, förutsatt att det handlar om "recept i en traditionell uppställning, med traditionella ingredienser". Vad nu det ska innebära. Då böckerna i fråga behandlar "italiensk" mat, får man anta att de flesta recept däri i olika stor mån är "plagierade" från befintliga italienska diton; konstigt vore det ju annars. Om det handlar om något slags yrkesetik är kockarna alltså lika onda båda två, eftersom det enda av intresse i deras böcker består av sådant de inte hittat på själva.

Ok, så kockgubben är en hysterisk gnet, men tanten förtjänar också en planka i bakhuvudet för sin totala brist på professionalism och skillz. Hur svårt kan det vara att i egna ord beskriva hur italiensk korv traditionellt smaksätts?

Pjov skojar till det om hysterin.

Uppdatering: Vet inte hur smart det egentligen är att som kock offentligt hävda att man spyr av att läsa sina egna ord. En kock som över huvud taget pratar om spya är ingen jag känner någon större lust att köpa recept av.

En stor smaskig pizza på upphovsrätten