Jaha, så var det här på tapeten igen. Livstids villkorslös inkomstgaranti åt 157 godtyckligt utvalda konstnärer ska med rätta fasas ut. Det tycker kultureliten förstås inte om. Mycket skrik för ingenting, dels då de stofiler som idag åtnjuter detta adelskap kommer fortsätta få betalt av skattebetalarna tills de dör, och dels eftersom man i stället ämnar införa lite feta stipendier. Inte mycket kommer med andra ord hända. Oavsett hur man löser saken, kvarstår grundproblemet med kulturpolitik: en godtyckligt (och inte sällan politiskt) utvald kulturelit ställs över alla andra, och får betalt ur vår gemensamma plånbok för att skapa "stor konst" som intresserar föga fler än den inre cirkeln.
Kriterierna för att få del av den statliga inkomstgarantin innefattar luddigheter som "du har bidragit till Sveriges utveckling, du har gjort våra liv rikare."... Clownen Manne har inte bidragit till min utveckling, och han har definitivt inte gjort mitt liv rikare. För att inte tala om Jan Myrdal, som på sin höjd har förtjänat en bräda i fejan.
Andra på samma linje: Ingerö, Motpol, HAX, Medborgare X
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar