Den mobbade MP3:an

DN jönsar på om hur hemskt det är att folk inte bryr sig om ljudkvalitet utan nöjer sig med komprimerade format i utbyte mot tillgänglighet, komfort och nästan oändliga logistiska fördelar. Visst kan skillnaden mellan mp3 och wav vara märkbar, men inte så pass att någon bryr sig för vanligt hemmabruk. Dessutom förekommer oftast större ljudbovar i kedjan; datorhögtalare och ruttna hörlurar är vad vanliga svennar lyssnar i, och detta därtill i akustiskt icke särdeles optimerade utrymmen. Och det duger!

DNs artikel är enbart en produkt av ovanligt töntig och genomskinlig lobbying. "Ljudexperter" med meriter som Markoolio- och A-teensproducering är ledsna över att vi inte längre köper deras skivor, och försöker få oss att gå tillbaka till ett dyrare och mer ineffektivt sätt att konsumera kultur. Ge upp för fan!
Givetvis ska man eftersträva en hög ljudkvalitet i studios, på konserter, klubbar, audiofiltempel och på andra ställen där musiken utgör själva ursäkten för företeelsens existens. Men på tunnelbanan, i bilen och hemma framför burken är musiken sekundär och kan låta nästan hur skit som helst utan att jag eller 99% av övriga svennar lider av det.

Markoolio - Bör endast avnjutas i 32bit/96kHz och genom en riktig audiofilanläggning.