Brynolfs kulturkanon

Folkpartiet överväger att göra deras gamla idé om en kulturkanon till en valfråga. Hur skapar man rimligen en sådan, egentligen? Jag kan garantera att den officiella kultur-topplistan inte kommer att stämma överens med vad jag och en stor del av svenska folket värderar. Den kan omöjligt bli representativ för en tillräckligt stor del av svenskarna för att det ska ge en vettig bild över "vår" kultur, så vad är poängen då? Att vi kulturella parallaxer genast ska kötta Strindberg, Bergman, Thåström och Fares och per automatik inse dessas storhet?

Uppspikande av officiella milstolpar för den nationella kulturen är att byta ut sin toastol mot ett blått skåp.

Om Folkpartiets plan är att likrikta vårt samhälle mot ett "typiskt svenskt" håll (och sådana tendenser anar man onekligen ibland), då är jag svensk först när deras kulturkanon ser ut ungefär så här:

• Litteratur: Sven Nordqvist
• Musik: Melodie MC
• Film: Mikael Ekman
• Scenkonst: Ej insatt
• Arkitektur: Sune Lindström
• Design: IKEA
• Bildkonst: Håkan Ackegård